Dikter om kollektivtraffiken
Står på tåget, packad som en sardin
kan inte röra mig, kupe´n är väldigt trång.
Det luktar svett och nikotin,
tur att resan ej är lång.
Flåsande och tysta läten
vitlöksdoft eller ej…?
Tätt ihop på slitna säten,
tror jag knör och sätter mig.
Trångt på tåg och på buss
överallt och ont om tid.
Ingen chans till kram o puss
utanför är trafik på glid.
Tidtabellen stämmer ej
vagnar sönder, allt är kass
lokaltrafiken är nog en grej
om man inte äger något pass…
Ryggsäcksfolket är en mara
jo nu skall jag förklara:
I kollektivtrafiken är dom en fara
dom knör sig fram
med tjo och glam
och säger – jag ska bara…
De stiger på med buller och bång
ryggsäcken märks med en gång
de rör sig runt,
snackar strunt
och har en särskild jargong.
Visst har ryggsäcksfolket rätt
att bära prylar på sitt eget sätt
men vissa tar ingen hänsyn när
de i kollektivtrafiken är
där människor samlas tätt.
Plötsligt när man står
och på väg till sitsen går
någon hastigt vänder om
en kompis ropar -kom!
-en dunk i ryggen man får.
En ryggsäcksperson kan vara en marodör
en som stör men knappt en charmör
svänger runt, knuffas och säger-
hej hej killar och tjejer
och är närapå en typ, sabotör
De tar sådan plats och tid
och stolen även bredvid
vad har dom i sin ryggsäck
som är så himla käck
att åka kollektivt är ingen frid…