Dikter om liv och livet
Det ska vara en liten stund
när man har en alldeles egen tid,
där måsten och inget annat ska finnas.
Ett tillfälle för vila och tankar
där inget mer finns bredvid,
sitta stilla och kanske minnas.
Tiden kan vara minuter eller dag,
som man har för sig själv,
göra vad man själv vill, bara sitta still
samla kraft och kanske pyssla med sig själv
Egentid för egen hobby, för intressen som man kanske har
det är viktigt, för allt det andra finns ju kvar.
När du går förbi mig vid spisen i köket
känner jag plötsligt din mjuka hand
du tar mig på axeln och kysser mig i nacken,
-du bara gör så där spontant ibland.
När jag satt mig i tillrätta i soffan
för att vänta och se vårt program
då går du och pysslar med något
– te och smörgås dukar du fram.
När vi båda är på jobbet, plötsligt hörs min mobil
du tänker just på mig och skickar en ros
det händer även att du och också får
ett litet hjärta som en ömhetsdos.
När vi är ute och promenerar
smyger din hand i min
jag känner sådan värme
och jag kramar även din.
Den skönaste tiden är väl den
när man ensam om morgonen
går ut på alltanen med kaffekoppen.
Eller är det första doppet för i år
då man känner saltvattnet mot kroppen.
Den skönaste tiden måste vara
när koltrasten sjunger
det allra vackraste han kan.
Men den skönaste tiden kanske ändå
är när man kan njuta av varann…
När ödet händer
då prövas styrkan
då prövas vänner
och tron på livet.
När lyckan vänder
på några sekunder
och kraften sviker
som man tar för givet.
Nu gäller att stärka kroppen
träna muskler, att bygga upp
vara positiv och hålla hoppet
även om det blir några gupp.
Frågar mig varför jag har såna tankar,
när kroppen skakar och hjärtat bankar.
varför tänker jag att allt är fara!
jag vet inte, kan inte förklara.
Ut och resa, va kul, kom ska vi snacka,
börjar tidigt att sortera och packa.
samtidigt, oron i magen men blir det av?
jag vet inte, det finns ju inga krav.
När vännerna bråkar, så darrar jag lätt
tänker genast att det är inte rätt
Viftar bort alltihop, det är trams
vill att alla ska vara sams.
Rädslan finns där då och då
varför kan jag inte själv förstå.
För elden känns farlig
även om jag är varlig.
Rädd för havets mörkaste djup
och rädd för minsta lilla stup
Borde kanske gå i terapi
för dessa tankar tar sån energi…
Vissa dagar är man extra skör
känslig för blickar och ord.
Kanske bara inte på humör,
har bara en deppig period…
Vissa dagar finns ingen som förstår
vill vara ensam och bara vara tyst.
Utan anledning kommer en tår
fastän den finaste vännen är schyst.
Vissa dagar känner man tomhet och svek
undrar över livet och vad som ska hända.
Det är då man behöver kramar och smek
och hoppas att tankar ska vända.
Jag älskar hur du ser på mig
med blicken full av längtan
och mitt i detta ögonblick
så darrar jag av förväntan.
Jag älskar vad du ser hos mig
som ingen annan ser,
du plockar fram små gömda ting
och säger att jag kärlek ger.
Jag älskar när du ser på mig
i morgonljuset helt naturell
och säger att jag är den vackraste
och alldeles särskilt speciell.
Jag är en samlare av stora mått
jag samlar prylar, stort och smått.
gammalt skräp blir som nytt
efter att jag klippt och sytt.
Jag klipper, klistrar och målar om
det blir något nytt så småningom.
Ingen vet vad det kan bli
och allt som behövs är fantasi.
Tidig start ger längre dag
testar att sova blott några timmar.
Men bristen gör mig konstig och svag,
en känsla att jag nästan svimmar.
Önskar mig ändå färre timmar per natt
så att jag får ett längre liv,
fast alla undrar” hur e de fatt”
– nu har jag ett annat perspektiv.
Kortare natt, mindre att drömma
så hinner jag göra mera
men allt det här kan jag glömma
för jag orkar inte ens fundera.
Trodde nog att man kunde lära sig att
om sömnen bara var djup och tung
skulle man klara sig tre timmar per natt
oavsett om man var gammal eller ung.
Fast den kroppsklocka man har är sann
vill man ändå utmana sitt öde
även om man ruckar på dygnet lite grann
har kroppens liv sitt normala flöde.
Man arbetar för att leva,
få lön till mat och säng
och för många av oss
är det ett slit och fläng.
Alla tider som ska passas
för både gammal och ung
och ibland är det ett pussel
som blir stressigt och tungt.
När barnen är små
vill man vara med dom jämt.
fast man måste ha råd
– har någon bestämt.
När föräldrarna blir gamla
vill man också ha tid,
att göra det möjligt,
hjälpa och finnas bredvid.
Kontentan av detta måste ju vara
att för en människa så ska man klara:
Ett liv där arbete och privatliv kan mötas,
att vid sidan om jobbet ska livet levas och skötas.