Märklig värme vid novembers slut
och det är svårt att välja kläder.
Har vi haft det så förut?
– detta underliga väder…
Fåglarna kvittrar fast de borde ha flytt
blommorna finns fast de borde ha dött.
Årstiderna är nästan som förbytt
men naturen verkar lite trött.
Väderförändringar finns i hela vår värld,
där vi lever, andas och äter vår mat.
Vi borde tänka mer på livets färd
och värna om jordens klimat.
Tidigt på morgonkvisten hörs ett pling,
någon som måste stiga upp.
Inte en väckarklockas ring
eller bondgårdens punktliga tupp.
Det är mobiltelefonen som styr
dagens program för dess ägare.
Kalendern i den glöder och pyr,
som om den vore en jägare,
På bussen, på planet och i bilen dessvärre,
mejlas, pratas och skickas sms.
Som om denna pryl skulle vara vår herre,
ibland leder allt bara till stress.
Det plåtas, googlas och musiken skrålar
i var mans hand vart man än går.
Det chattats och swishas med stålar,
Om man glömt mobilen naken man står.
Trots det negativa finns något gott
som kanske inte någon tror .
Man får kontakt när det är brått,
nästan var man än i världen bor.
Gryningsljuset silas genom skogens grenar,
redo står vi med karta och kompass.
Laget samlas med jakt som förenar,
några går i drev och några står på pass.
Jag går genom svår terräng men utan bössa,
ett par hundra meter från en jägarvän.
jag ropar högt och syns med lysande mössa,
djupt koncentrerad med nerver på spänn.
Så plötsligt på en kulle, en älg i siluett,
ensam njuter jag av detta ögonblick.
Hinner kolla om sorten är rätt,
fast snart är den borta på ett kick
Hör i fjärran hundar som skalla
och någon som skjuter ett skott
Tänker att det är ju bra för oss alla,
att vi tillsammans något fått.
En lärorik dag i jaktens tid,
kunskap om djur och natur.
Med flera nya vänner bredvid,
är fantastiskt, eller hur…
Jag älskar hur du ser på mig
med blicken full av längtan
och mitt i detta ögonblick
så darrar jag av förväntan.
Jag älskar vad du ser hos mig
som ingen annan ser,
du plockar fram små gömda ting
och säger att jag kärlek ger.
Jag älskar när du ser på mig
i morgonljuset helt naturell
och säger att jag är den vackraste
och alldeles särskilt speciell.
Vad är det som gör att man känner sig tung
vad är det som gör att man känner sig matt
trots sömnen är god och man är ung
vi frågar varandra – hur är det fatt?
konstig luft
allt känns tufft
vad är det som gör att man känner sig låg
eller är snacket om vädret bluff och båg…?
Jag är en samlare av stora mått
jag samlar prylar, stort och smått.
gammalt skräp blir som nytt
efter att jag klippt och sytt.
Jag klipper, klistrar och målar om
det blir något nytt så småningom.
Ingen vet vad det kan bli
och allt som behövs är fantasi.
Isande, bitande, gnistrande klart
så börjar vinterns start.
Allt kom vid första advent
vintern i Sverige är vida känt.
Fast inga isbjörnar finns på min gata
så kan jag nästan vintern hata.
Kallt in i själen, till skelettets mitt
inga färger – bara svart och vitt.
Inatt kommer snö, söderifrån
stormen kommer med buller och dån.
Låt vintern bli kort, jag vill ha vår!
det kommer en sådan även i år…
Tidig start ger längre dag
testar att sova blott några timmar.
Men bristen gör mig konstig och svag,
en känsla att jag nästan svimmar.
Önskar mig ändå färre timmar per natt
så att jag får ett längre liv,
fast alla undrar” hur e de fatt”
– nu har jag ett annat perspektiv.
Kortare natt, mindre att drömma
så hinner jag göra mera
men allt det här kan jag glömma
för jag orkar inte ens fundera.
Trodde nog att man kunde lära sig att
om sömnen bara var djup och tung
skulle man klara sig tre timmar per natt
oavsett om man var gammal eller ung.
Fast den kroppsklocka man har är sann
vill man ändå utmana sitt öde
även om man ruckar på dygnet lite grann
har kroppens liv sitt normala flöde.
När fåglarna tystnat
och luften känns sval
då blommorna vissnat,
blir hösten normal?
När stranden är tom
och blåsten känns mer
då båtar tas upp,
vad är det som sker?
När hud har bleknat
och sommaren är slut
då vardagen börjar,
men blir allt som förut?
När ljuset kom den morgonen
och luften kändes ny
då visste jag vad som väntades
och tog fram mitt paraply.
När regnet kom den morgonen
det kändes inte kallt
och fåglarna som kvittrade
och krokus överallt.
När solen kom den morgonen
blev kroppen varm och glad
stor har denna längtan varit
för en första vårpromenad.